Från Pontos till Kaukasus
Under 600- och 500-talen f.Kr. ledde överbefolkning i den dåvarande grekiska världen till en stor utvandring norrut. Runt hela Svarta havet anlade utvandrare från landskapen vid Mindre Asiens öst- och sydkust handelsstationer och kolonier.
Beteckningen Pontos syftar vanligen på Mindre Asiens (Turkiets) nordöstligaste landskap vid Svarta Havet. Där grundlade de grekiska kolonisatörerna bland annat regionens huvudstad Trapezunt (idag Trabzon). Ca 300 f.Kr. grundade iraniern Mithridates ett pontiskt kungadöme. Han utvidgade rikets gränser och gjorde det till ett österländskt centrum för den hellenska civilisationen.
När korsfararna år 1204 stormade och plundrade Konstantinopel flydde Alexios Komnenos, son till den bysantinske kejsaren, till Pontos och grundade där ett eget kejsardöme. Detta välde bestod ända fram till 1461 då turkarna erövrade Trapezunt. I Pontos fanns under medeltiden en av de största grekisktalande befolkningarna i den bysantinska världen. De bodde både i städerna och i dalarna och bergen bakom städerna. När turkarna erövrade kejsadömet och dess huvudstad Trapezunt övergav grekerna i stor skala kustzonen och tog sin tillflykt till höglandsdalarna i det bergiga inlandet. Där kunde de lättare bevara sin kultur och religion. En del övergick på ett ytligt sätt till islam men fortsatte att prata pontisk grekiska. Andra övergick till att tala turkiska men behöll sin ortodoxa religion, ibland i hemlighet.
Enligt en muntlig tradition bland gavraborna var deras förfäder grekiska stadsbor i Kotyora vid Svarta havskusten (nuvarande Ordu). Därifrån deporterades de av turkarna någon gång under 1600-talet till den lilla staden Pasen i närheten av Erzerum.
På 1700-talet närmade sig georgierna det kristna ryska imperiet för att undkomma ökat förtryck i det osmanska väldet. Rysslands växande makt runt Svarta havet under 1800-talet ledde till en expansion söderut. 1801 inkorporerades Georgiens östra delar i Ryssland och fram till 1864 ockuperade Ryssland successivt även västra Georgien. 1878 införlivades också provinsen Kars i Ryssland. Varje krig som fördes i området ledde till ökade spänningar mellan de kristna och de osmanska myndigheterna. Grekerna sökte sig till det välkomnande ryska kejsardömet. Redan i början av 1800-talet utvandrade av dessa orsaker ett stort antal greker från Erzerum-området till Tsintskaro. De var grekisk-ortodoxa kristna och talade en östanatolisk turkisk dialekt.