Från Kaukasus/Georgien till Gavra
Det grekisk-turkiska kriget 1919–1923 ledde till en överenskommelse mellan Grekland och Turkiet om tvångsförflyttning av de grekiska och turkiska befolkningarna i de bägge länderna. Det var vid denna tid som en grupp greker som bodde i den kaukasiska/georgiska byn Tsintskaro så småningom hamnade i Gavra i norra Makedonien, en by som under den tid turkarna styrde där hette Ismaili.
Grekerna i Tsintskaro började ge sig av från denna by redan 1918. Orsaken var bland annat bolsjevikrevolutionen 1917 i Ryssland och kommunismens utbredning också till Kaukasus/Georgien. I det kaos som uppstått efter revolutionen började 40 familjer med grekisk bakgrund (se kartan Pontos) drömma om ett bättre liv i det imaginära fäderneslandet Grekland. Första anhalt på resan dit blev hamnstaden Batoum. Där fick de vänta i fyra månader innan de 1919 fann en båt som kunde ta dem till Konstantinopel och därifrån till Thessaloniki.
I Konstantinopel splittrades gruppen. Elva familjer begav sig iväg till det lilla samhället Saranda Eklesies i Thrakien som vid denna tid var ockuperat av grekerna. Vid vapenvilan 1922 återgick östra Thrakien till Turkiet. De flesta av de greker som slagit sig ner i Saranda Eklesies valde då att flytta vidare till Kalamaria, ett flyktingläger med karantän utanför Thessaloniki. I detta läger träffade de på andra Tsintskarobor som kommit dit direkt med båten från Konstantinopel. Åter bestod grekkontingenten från Tsintskaro av ca 40 familjer.
Efter 5 månaders karantän i Kalamaria flyttades de 40 familjerna till Charmaniki (nuvarande Elefteria) ett mottagningscenter med baracker och tältläger.En nyligen upprättad ”Byrå för kolonisering av Makedonien” såg till att byborna bildade en särskild kommitté som skulle resa runt och leta efter en plats som lämpade sig för permanent bosättning. De hänvisades främst till Makedonien och västra Thrakien, där det fanns stora osmanska lantegendomar som hade övergivits och byar som tömts på sina slaviska och muslimska befolkningar genom folkutbyten med Bulgarien (överenskommelsen i Neuilly 1919) och Turkiet (1923). Den by de flesta Tsintskaroborna kom att välja var Ismaili (som de snart döpte om till Gavra). Andra valde några närliggande byar, bland annat Zacharato (se kartan Gavra med omnejd).